Vigselringarna
Idag har jag lämnat ifrån mig en av två ringar. Jag ångrar dock lite att jag inte lämnade in båda samtidigt men det känns trist att inte ha någon av dem på mig. Anledningen till att jag behöver lämna in dem är att de är för stora. De ramlar nog inte av men de snurra och det känns att de sitter löst. Att förminska kostar tydligen hutlösa 600:- och att förstora kostar ca 1700:-. Så hoppas de blir bra nu, får väl ta och lämna in den andra också...
Vi har båda behållt våra förlovningsringar men jag har flyttat över min till högerhanden. På min vänstra hand pryder nu istället två diamantringar. En alliansring och en solitärring i modell carmoséring. Det är alltså en stor diamant i mitten med så diamanter i en ring runt om. Det som jag gillar med den (förutom att den är helt magisk) är att den är stor men inte hög. Så det är inte som med många andra solitärringar att den sticker upp högt ifrån fingret. Jag tror jag skulle fastna i allt då. Skillnaden mellan allians och solitär är att alliansen innebär flera stenar på rad och solitären är en sten. Jag velade länge om jag skulle välja roséguld för den är väääldigt fin. Men gick på det klassiska guldet istället. Jag tog på mig carmoséringen innan kyrkan och sen använde vi Jontes gamla och min nya alliansring när vi bytte ringar i kyrkan. Hans hade dock varit inlämnad för gravering så den hade han inte haft på sig på ett tag plus att den blivit nyputsad i samband med det.
G
Foto: Erika Persson